Hugo Chávez, envåldshärskaren

Hugo Chávez, envåldshärskaren

Av Jaime Penela

Vad är en envåldshärskare? Enligt Wikipedia är det ett regeringssystem där makten är koncentrerad till en enda människa. Det är fallet med Hugo Chávez som utan skrupler har gjort den Venezuelanska staten till sin personliga propagandaapparat med uppdrag att sprida kulten om sig själv.

Många gånger i Latinamerikas historia har vi sett denna slags auktoritära ledare, som när de en gång väl har kommit till makten, ändrar på lagar för att lägga under sig alla de offentliga maktcentrumen. De koncentrerar makten till sig själva, och försvagar institutionernas självständighet och funktion.

Det spelar ingen roll om de kommer från vänster eller höger. På nittiotalet var det Alberto Fujimori i Peru och Carlos Menen i Argentina. Idag är det en annan slags populister, som Evo Morales i Bolivia, Rafael Correa i Ecuador och Hugo Chávez i Venezuela.

Nu Chávez kommer då att försöka hålla sig fast vid makten till år 2019. I så fall kommer han att suttit 20 år vid makten. Det är till och med längre tid än Pinochet. Problemet med Hugo Chávez är att först försökte han ta makten i en statskupp genom våld (14 personer dog), vilket otroligt nog bara gjorde honom ännu mer populär i ett land där människorna hade tröttnat på de traditionella politikernas korruption. Sedan blev han president genom demokratiska val, och sedan dess har han försökt att koncentrera all makt kring hans egen person. Det har han gjort bland annat genom att urholka självständigheten hos såväl den juridiska som den lagstiftande makten. Chávez pekar ut vem som ska bli domare, Chávez är den som bestämmer hur parlamentet ska agera. Han har omslutit alla delar av vänstern i sin egen organisation, och ingen annan person kan tillåtas överskugga honom. Staten är lika med partiet, och partiet är lika med Chávez.

Samtidigt har han ändrat på de lagar som möjliggjorde att han själv blev president, och gjort så att han kan väljas om i all framtid. I de flesta länder i Latinamerika har det funnits lagar mot detta, just för att undvika att populistiska caudillos som Chávez håller sig kvar vid makten i evighet. Chávez följer tyvärr en lång tradition av populistiska “starka män” i Latinamerika, som alltid utgjort ett hot den demokratiska stabiliteten. Därför är principen om att det inte ska gå att väljas om i evighet helt central för att behålla demokratin i Latinamerika. Det är just för att undvika maktfullkomlighet, som det behövs regler för att presidenten ska bytas ut med jämna mellanrum, och det är därför som det i detta fall är ett problem i sig, att en och samma man sitter på makten för länge.