Cine indígena: La Rebelión de Kautokeino
Por Jaime Penela

La Rebelión de Kautokeino (Kautokeino-opprøret, 2008)
Noruega/Suecia
Director: Nils Gaup
Elenco: Anni-Kristiina Juuso, Nikolaj Coster-Waldau, Mikael Persbrandt, Michael Nyqvist

En 1852 en el pequeno pueblo de Kautokeino una parte de la población nativa se rebeló espontáneamente contra la colonización noruega, evento que culminó con el asesinato de varios noruegos. "Kautokeino-Upproret" o "La Rebelión de Kautokeino" es una película noruega del ano 2008 que narra desde una perspectiva íntima los hechos que dieron lugar a la rebelión:

En Kautokeino el inescrupuloso comerciante Ruth (Mikael Persbrandt) fomenta en alcoholismo y las deudas entre los indígenas samis que viven del trabajo con los renos. Ruth cuenta con el apoyo del sacerdote y las autoridades locales. El joven Mathis (Aslat Mahtte) de perfil trágico debe pagar deudas de alcohol que no recuerda y el patrimonio de su familia se ve mermado. El conflicto está servido.

Elem (Anni-Kristiina Juuso) la esposa de Mathis inspirada en el discurso religioso del "laestadianismo" ( una secta venida del luteranismo que acentúa la vida sana y el rechazo al alcohol) organiza a la comunidad sami para boicotear el comercio y las instituciones noruegas.

La película aborda la problemática que ha afectado a las comunidades de los indígenas samis en el norte de Europa. Un tema escaso en el cine. Es una película de Noruega con participación sueca en la producción y dos de los más conocidos actores suecos: Mikael Persbrandt (Carl Johan Ruth) y Michael Nyqvist (Lars Levi Laestadius).

Hay quienes han interpretado esta pelicula como la visión de un grupo humano o población que permanece pasiva y requiere de una inspiración religiosa o politica para tomar iniciativa sobre su propio destino, por eso algunos interesados lo venden como un film religioso, pero nada de eso, "La rebelion de Kautokeino NO es una pelicula religiosa.

La Rebelión de Kautokeino es un retrato humano y de denuncia social en toda regla con el transfondo de la pertenencia a un grupo étnico y unos paisajes que estremecen e inquietan por lo mágico de los mismos.

“La Rebelión de Kautokeino” no es la clásica película sobre indígenas a los cuales se caricaturiza y se los pone en una posición exclusivamente de víctimas del colonizador. Aunque hay un gran respeto por la relación de los samis con la naturaleza, el film no se queda en cliché de la pachamama. No se pretende idealizar ninguna forma de vida, sólo se quiere mostrar el conflicto y sus consecuencias en personas enfrentadas al poder.

Del "buen salvaje al buen vivir"

El cine ha sido un poderoso instrumento para visibilizar grupos étnicos y sus conflictos. El cine indígena o sobre indígenas ha experimentado una interesante evolución las últimas década, un viaje maniqueísta en que los indígenas han dejado de ser representado como el salvaje peligroso e irracional al "buen salvaje", ese que está en armonía con la naturaleza.

El hombre blanco tiene todavía una imagen Walt Disney de los indígenas en la que subyacen las fantasias inconcientes de un hombre urbano culto, europeo y americano, que sufre la ensonación de un paraiso perdido en que hombres y animales viven en armonía con la naturaleza y en esta construcción los indígenas encarnan la bondad del alma, el lugar del ser nativo y naiv y al mismo tiempo parte del decorado natual y sin individualidad: El indio como objeto de una fantasia utópica, un ecologista socialista con perfumes místicos.

El cine indígena se encuentra en un momento clave ya que parece ser que la sensibilidad New Age da paso a un mirada más compleja e intima de aquello que llamamos "las minorias étnicas". Una mirada que se ha cansado del "poncho de víctima" con que vestimos a indígenas todo el tiempo.

Carola, Loreen, Eurovision och Sverigedemokraterna
Av Jaime Penela

 När jag kom Sverige år 2005 upplyste en person mig om att det finns två olika typer av personer i det här landet: de som gillar Carola och de som hatar Carola. Hon använde ordet “hatar”. Långt senare skulle jag förstå vad hon menade.

Några timmar innan årets schlagerfinal, dök det upp kommentarer i min Facebook-feed och i andra sociala medier, om hur dåligt schlagerfestivalen är för alla fattiga här i Sverige. Argumentet var att, det hysteriska spektaklet kring festivalen är ett slags opium för folket, ett meningslöst nöje som distraherar människorna från att kritisera regeringen Reinfeldts nedmontering av välfärden. En klassisk konspirationsteori som går ut på att det i själva verket är regeringen som ligger bakom hela festivalen, i syfte att manipulera det svenska folket.

Inställningen påminner mig om den förmyndarmentalitet som jag stött på i Latinamerika, och som den yttersta vänstern och den yttersta högern har gemensamt. Båda är för dödsstraff och båda hatar fotboll.

År 1972 förbjöd den Peruanske vänsterdiktatorn Velasco Alvarado alla konserter med gitarristen Santana inom landets gränser. Argumentet var att Santana inte tillhör ”vår peruanska kultur”, hans musik är “imperialistisk” och den har ett negativt inflytande på ungdomar.

Nu, fyrtio år senare i Sverige, upprepas historien. Delar av vänstern och den Sverigedemokratiska högern har plötsligt funnit en gemensam fiende i Eurovisionsfestivalen. Båda tar starkt avstånd från detta kommersiella kulturevenemang.

De har samma problem, de som försvarar den svenska nationen mot influenser utifrån och de som oroas över den kapitalistiska regeringens konspiration mot de fattiga. De kan inte lita på individens egen åsikt och smak. Och de kan inte dölja sin auktoritära mentalitet.

Amnesty International | Working to Protect Human Rights

Amnesty International | Working to Protect Human Rights

Seis abuelas rusas conquistan Europa

Seis abuelas rusas provenientes de la "Rusia profunda" se han convertido en las más populares y más votadas en la última edición de Eurovisión. Han pasado a la etapa final del festival y no han dejado indiferente a nadie.

Con una pegajosa canción ethno-pop, escrita por ellas mismas, ( "Party for Everybody") las "Abuelas Buranovskiye Babushki" han tenido una explosiva popularidad y aspiran a ganar la final.

Las abuelas vienen de  Buranovo, un pequeno pueblo de la República Udmurtia. Han prometido a su comunidad que en caso de ganar el concurso, destinaran el dinero del premio a la reconstrucción de la iglesia del pueblo, destruida en 1939.

No sólo de Abba vive Suecia, también tienen a Ebba!

Por Jaime Penela

Ebba Grön fue la leche para la generación punk sueca. Todavía el grupo tiene repercusión. En contraposición de la pendejada pop el sonido de Ebba Gron es barrial, callejero, urbano y contestatario. Es un sonido del barrio de Rågsved, Stockholm, donde comenzó la banda. Aquí los tenemos interpretando "EL estado y el capital" ( dos pilares del progreso humano).....

Latinamerika och "Achtung Babys syndromet"
Av Jaime Penela

Vad är "Achtung Babys syndromet? Det handlar om godhjärtade personer, son har vällovliga syften om solidaritet och att hjälpa andra, men som samtidigt inte känner till någonting om den verklighet som de vill arbeta i. Här i Sverige har jag stött på många diskurser om Latinamerika som visar en total okunskap om det samtida Latinamerika.

Ursprunget till begreppet "Achtung Baby-syndromet" kommer från Spanien. Allt började med borgmästaren i en liten spansk lantbrukarby, som älskade den irländska rockgruppen U2. Övertygad om att invånarna i hans by var i behov av riktigt bra musik och en mer kulturell borgmästare, anlitade han U2 imitatörerna Achtung Baby. På detta sätt kunde byborna under loppet av fyra år avnjuta fem konserter med gruppen Achtung Baby. De som drabbas av "Achtung Babys syndrom" tenderar att tolka verkligheten med en överdriven ideologisk lutning, och upprätthålla en förmyndaraktig syn på människor.

Latinamerikas öppna ådror eller Att skära upp handlederna i Latinamerika?

Under många decennier i Latinamerika hörde vi högljudda antivästliga och antikoloniala hatdiskurser. Dessa ville ge en förklaring till Latinamerikas problem, en förklaring som baserades på den gamla idén om att rikedomen i norra delen av världen var beroende av fattigdomen i syd. Eduardo Galeanos bok Latinamerikas öppna ådror sammanfattar alla dessa rudimentära förenklingar och fördomar, hela denna teoretiska fattigdom som finns hos de mest radikala delarna av den gamla latinamerikanska vänstern.

Indianer och natur i filmens värld

Av Jaime Penela

När Evo Morales fick frågan om vad han tyckte om Avatar, svarade han att det var den bästa film han någonsin hade sett. Han sa också att han bara hade varit på bio tre gånger i livet. Första gången för att se en film om den brasilianske fotbollskungen Pelé, en andra gång för att se en propagandafilm om honom själv, Evo Pueblo, och så nu, Avatar.

Här följer en lista på tio oundgängliga filmer för den som är intresserad av hur naturen och ursprungsfolken, det naturliga och det indianska, porträtterats och representerats i kulturindustrin.

1. Vägvisaren (1975), Akira Kurosawa. Denna film är ett mästerverk. Vägvisaren har inget att göra med Latinamerika, den är baserad på Vladimir Arsenyevs bok från 1923 om en gammal jägare som lever i en djup relation med skogen, från vilken han har hämtat all sin visdom. Boken, som är en rysk klassiker, skildrar med stor skicklighet diskursen om Naturen som Gud.

2. Aguirre - Guds vrede (1975), Werner Herzog. I alla tider har det berättats historier om européer som reser till Amerika på jakt efter El Dorado, symboliskt eller bokstavligen. I sitt viktigaste verk berättar Herzog historien om Aguirre, den spanska soldaten som reser till peruanska Amazonas för att söka efter den gyllene staden. Även Fitzcarraldo (1982) av samma regissör spelades in i den peruanska djungeln.

3. Madeinusa (2006), Claudia Llosa. I den här filmen ger Claudia Llosa oss en intim skildring av den förtryckande patriarkala miljö som många ursprungsfolkskvinnor möter i vardagen, särskilt på landsbygden.

4. Faustas pärlor (2009), Claudia Llosa
Faustas pärlor vann Guldbjörnen för bästa film vid Berlins filmfestival. Filmen handlar om konsekvenserna av det sexuella våld som kvinnor från ursprungsfolken drabbades av i Peru under åren av terrorism.

5. También la lluvia (2010), Iciar Bollain Att det går att tänka på kolonialt vis år 2000 lika väl som år 1492, är temat för denna intelligenta film som lyckligtvis undviker att falla i kliché- och propagandafällan. También la lluvia handlar om en filmregissör som ska spela in en film om erövringen av Amerika, men som hamnar mitt i det ”vattenkrig” som ägde rum i Bolivianska Cochabamba under de första månaderna av år 2000.

6. Quién mató a la llamita blanca? (2006), Rodrigo Bellott Denna intressanta komedi driver med några av de mest inrotade fördomarna om både ursprungsfolk och andra grupper i det bolivianska samhället. Jacinto och Domitila är en sorts indianska Natural Born Killers som reser runt i det samtida Bolivia.

7. Apocalypto (2006), Mel Gibson. Denna äventyrliga och dramatiska actionfilm tar sin utgångspunkt i en konfrontation mellan två olika idéer om ursprungsfolk. En grupp naturliga indianer som lever i harmoni i den djupa djungeln, ställs mot de urbana vildar som bygger imperier och utövar människooffer.

8. The Other Conquest (1998), Salvador Carrasco.
Denna film handlar om de spanska katolska missionärernas försök att omvända ursprungsbefolkningen i Mexiko till kristendom. Den handlar om de traumatiska effekterna som en krock mellan så olika kulturella idéer förde med sig, men som ändå slutade med en synkretism mellan ursprungsfokens religioner och katolicismen.

9. Bajo la piel (1996), Francisco Lombardi
Denna film är en strålande thriller som handlar om en serie mord i på landsbygden, som har det gemensamt att de har exakt kopierat blodiga metoder från Mochekulturen. En polis försöker lösa mysteriet med hjälp av en arkeolog och en patolog.

10. Prinsessan Mononoke (1997), Hayao Miyazaki
Det här är den ultimata filmen om relationen mellan naturen och mänskligheten. Andarna i det medeltida Japan försvarar skogen mot människorna, i en film som dom verkligen lyckas ena handling och form till ett unikt filmkonstverk. Missa inte!