Latinamerika: Utopiska visioner

Latinamerika: Utopiska visioner

Bilden av ett Latinamerika som enbart karakteriseras av fattigdom, elände och exotism är en fattig och framför allt ensidig beskrivning av en kontinent vars kulturer innefattar mycket mera. Vanligtvis har olika karikatyrer av Latinamerika i Europa, både positiva och negativa, varit förenklingar som spelat en förklarande roll. Från det att Europa upptäckte Amerika har européer skapat olika berättelser för att motivera den koloniala mentalitet.

Det är normalt att vi påverkas och tar till oss denna typ av karikatyrer utan att reflektera över dem. Bilderna blir en del av verklighetsbeskrivningen till slut. Till exempel, i europeiska ögon har Latinamerika också varit en väldigt våldsam region. Men, under hela nittonhundratalet i Europa har politiska våldsamheter orskat dödsfall i ett genomsnitt av sjutton personer på hundra. Under samma period har det i motsvarande fall i Latinamerika dött en person per hundra.

Under nittonhundratalet har det Kalla kriget haft en negativ effekt. Under denna tid idealiserade Europa situationen i Latinamerika. Den nya utopiska visionen om Latinamerika började med den Kubanska revolutionen. Plötsligt på femtiotalet uppstod en ny kolonial mentalitet; vänsterkolonialismen. Personer på vänsterkanten som inte kunde eller vågade genomföra revolution i Europa projicerade sina revolutionsromantiska fantasier på Latinamerika och skapade en ny katalog av utopiska visioner.

Efter Berlinmurens fall krävdes en ny utopisk fantasi för att fylla tomrummet efter socialismens misslyckande. Postmodernismen medförde en perfekt utopi för den nya tiden: ”Pachamamismen”, en nationalistisk form av kult kring jorden. Nya utopiska visioner om Latinamerika.