Samtida latinamerikansk litteratur: Kalla mig inte bönare

Av Jaime Penela

” Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen”( Hundra ar av ensamhet)

” När gick det egentligen åt helvete för Peru?(Samtal i Katedralen)

Dessa bada citat, valkanda for alla som vet nagot om alla som vet nagot om latinamerikansk litteratur, ar kanske de mest representativa for det som kallas den latinamerikanska litterara ”boomen” som agde rum under sextio- och sjuttiotalen.

Boomen innebar att latinamerikanska forfattare spreds och synliggjordes pa en global niva. 1967 var ett nyckelar for den spansksprakiga litteraturen. Detta ar fick Miguel Ángel Asturias Nobelpriset i litteratur. Samma ar publicerades ”Hundra ar av ensamhet”, det verk som definitivt ar mest representativt for den ”magiska realismen”.

Pa sextiotalet hade man ocksa publicerat Rayuela av Julio Cortázar, ett annat verk som ocksa fick stort inflytande. I denna fantastiska generation hittar vi aven peruanen Mario Vargas Llosa och mexikanen Carlos Fuentes.

Efter att magisk realism blivit pa modet, var det manga som imiterade rorelsens stil och tema. Trots det, kande sig den yngre generationen forfattare, fodda pa sjuttio- och attiotalen, fortryckta av en slags forvantan att de skulle se Latinamerika genom den magiska realismens ogon.

”I mitten av nittiotalet gjorde vi uppror mot det som vi kallade den magiska realismens diktatur. Naturligtvis hade denna rorelse en mycket positiv sida i att beratta berattensen om den latinamerikanska kontinenten, men den hade ocksa en negativ sida, som var den har exotiska synen pa Latinamerika” signalerade Edmundo Pérez Soldán, boliviansk forfattare.

”Ursakta att jag inte anvander min traditionella drakt”1

1. Frasen kommer fran den chilenske forfattaren Alberto Fuguet. Han anvande den pa en fest i USA till vilken man hade bjudit in olika latinska forfattare och bett dem kla sig i sina landers traditionella kladedrakter.

Tva milstolpar illustrerar denna brytning mellan den magiska realismens generation och den samtida latinamerikanska litteraturen. Gabriel García Márquez hade placerat berattelsen i Hundra ar av ensamhet i en pahittad by kallad Macondo. Alberto Fuguet anvande namnet Mc Ondo (i referens till Mc Donalds) for att ge namn at en antolologi om den nya latinamerikanska litteraturen.

Mc Ondo vackte mycket kontroverser och oppnade fragan om varfor de nya litterara  generationerna i Latinamerika kande detta behov av att ”doda sin fader”, med ett psykoanalytiskt sprakbruk. ”Latinamerikansk litteratur” var en etikett som de nya forfattarna ville undvika till varje pris.

1996 skrev ett antal mexikanska forfattare under det sa kallade ”Crackmanifestet”. I detta dokument vill de unga forfattarna visa att de fatt nog av att vara typiskt latinamerikanska.

Mexikanen Jorge Volpi (1968) ar en av de mest representativa av de aktuella forfattarna och han har signalerat att det inte handlar om att ”doda fadern, utan snarare om att stoppa honom i frysfacket”. ”De nya generationerna ar inte intresserade av att skriva litteratur som  ar  typiskt latinamerikansk. Nu vill de skriva om vad som helst och om vilken plats som helst i varlden”.

”Kalla mig inte frijolero (bönare) ”

”Frijolero” (”bönare”) ar titeln pa en kand sang av den mexikanska rockgruppen Molotov. Texten i den svangiga sangen ar ett klagomal mot de ”gringos” som skapar en karikatyr av latinamerikanerna som fattiga bonder som lever av att odla och ata bonor.

Latinamerika har genomgatt enorma forandringar de senaste decennierna. En av dessa ar att den stora majoriteten av dess invanare lever i staderna. Det rurala har forlorat tyngd i kulturen och spridningen av massmedier har haft ett enorm infytande. Kontinenten har gatt in i informationssamhallet.

Mc Ondo eller Crackmanifestet ar uttryck for kontinentens nya urbana generationers varldsbild. Vilka teman finner denna literara generation intressanta? Vilka skillnader finns mot den magiska realismen?

”Det har skett en forandring i det estetiska”, sager Edmundo Pérez Soldán, och tillagger, ”jag tror att denna generation har influerats mycket mer av TV, bio och datorer, och detta reflekteras i var estetik”.

Forandringar i teman: Det urbana dominerar, det individuella, en skeptisk syn pa det politiska och ibland ett oppet avstandstagande fran politiken. Mycket om ungdomarna, musik och dans, reflektioner om sexualitet, genusperspektiv och sexuella minoriteter. Aven problem som terrorismen, korruptionen, droghandeln och brottsligheten, till exempel gangen eller livet i favelorna.

Den samtida literaturen har en mycket mindre manikeistisk ton an sin foregangare. De nya forfattarna agnar sig mycket mer at det konstnarliga an at att formulera ”magiska formler” eller utopier i slutet av vandringen. De tar ocksa ett tydligt avstand fran de etniska karikatyrer som Europa har uppfunnit om Latinamerika. Det ar en litteratur som tar avstand fran tellurismen, lokalismen, provincialismen och recepten for det goda livet. Det ar en literatur utan mindervardeskomplex och oppen mot varlden.  

Samtida latinamerikansk litteratur: Kalla mig inte bönare