Tillåt mig ett klargörande

Tillåt mig ett klargörande

6/11 2010

Av Jaime Penela

Det är inte sant att den latinamerikanska vänstern tar avstånd från att Mario Vargas Llosa tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Den mest representativa och folkliga vänstern i Latinamerika har tvärtom offentligt uttryckt sin respekt för författaren, trots de ideologiska och politiska skillnaderna. Bara en bråkdel av den latinamerikanska vänstern har avfärdat priset.

Som engagerad vänsteranhängare och försvarare av de mänskliga rättigheterna tillåter jag mig

detta klargörande; i vårt Amerika är demokrater i allmänhet, och vänstern i synnerhet, glada över att litteratur från vår del av världen belönas och att världens blickar riktas mot våra kulturella värden.

"Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor"* Bilden kunde skådas över hela världen: År 1973 eldade den chilenska militären på bål med böcker. Tusentals böcker och publikationer gick upp i rök. Det väckte associationer till Babelplatz i Nazityskland den 10 maj 1933, när nationalister eldade upp verk av judiska och marxistiska författare.

Under den chilenska militärdiktaturens mörka dagar, cirkulerade vissa historier om Pinochetregimens kulturella okunnighet. Vid ett tillfälle ska militären ha gripit en person som bar på en bok om kubism, i tron att den handlade om Kuba. Pinochet ska också ha anförtrott en spansk journalist att han uppskattade såväl herr Ortegas och herr Gasetts böcker. Jag minns hur jag hörde dessa historier som exempel på en regim som försökte förbjuda, förfölja och censurera böcker och författare som ansågs politiskt ”farliga”.

Att bränna böcker och förfölja författare och konstnärer har alltid varit ett utmärkande drag hos auktoritärt tänkande militärer och högeranhängare i Latinamerika. Jag förnekar inte att det också varit fallet hos en del vänsteraktivister och andra politiska grupperingar, som när Perus vänsterdiktator Velasco Alvarado förbjöd en konsert med Santana 1970 eftersom han ansåg att den hade imperialistiskt inflytande. Men förföljelse av kultur och idéer har främst varit ett konservativt kännetecken. Högern ville inte ha ett informerat och bildat folk.

Jag kommer aldrig att glömma den andra juli 1986. Den dagen hade det utlysts en landsomfattande protest. En militärpatrull grep två ungdomar i närheten av Centralstationen i Santiago de Chile, de misshandlade och hällde bensin över de två gripna, sedan tände de på. Carmen Gloria Quintana överlevde med 62 procent av kroppen brännskadad men den unge Rodrigo Rojas avled av sina skador. Så bekräftades påståendet, att "varhelst man bränner böcker kommer man för eller senare också att bränna människor".

Den 28 mars 2006 attackerade en grupp galningar med extremt våld den buss där Mario Vargas Llosa färdades, i Rosario, Argentina. Förutom att krossa bussfönstren var målet "att bränna bussen med Vargas Llosa inuti", enligt radikalernas egna uttalanden. Dessa vänsterfascister är inte representativa för majoriteten av den latinamerikanska vänstern, som försvarar värden som tolerans, demokrati och respekt för oliktänkande. Vänstern i Latinamerika, den allra största delen, respekterar tvärtom Mario Vargas Llosa, både som person och som den fantastiska författare han är.

Ett exempel på detta är uttalandena av Mario Huamán, ordförande för Perus största fackförening CGTP. Huamán framhåller att ”priset som Vargas Llosa har tilldelats är ett rättvist erkännande av hans litterära verksamhet och att de politiska skillnaderna inte utgör något hinder för att erkänna rikedomen i hans litterära verk”.

Den argentinska poeten och symbolen i kampen för mänskliga rättigheterna, Juan Gelman, har sagt att ”Jag tycker att detta är en mycket välförtjänt pris. Man kanske inte håller med de politiska ståndpunkterna, som i mitt fall, men dessa upptar ett mycket litet utrymme i Vargas Llosas arbete”.

När Chiles museum för minnen och mänskliga rättigheter öppnades den 11 januari i år var Mario Vargas Llosa en av de inbjudna hedersgästerna. Vargas Llosa har en legitimitet som försvarare av de mänskliga rättigheterna, och han har en erkänd "demokratisk trovärdighet".

Vargas Llosa har mottagit hundratals gratulationer och stödande ord från tongivande personer inom den latinamerikanska vänstern. Så låt mig klargöra: vi demokrater som på samma gång tror på social rättvisa och på individens frihet, vi firar. Latinamerika firar.

*Cita del escritor Heinrich Heine.