lunes, 29 de noviembre de 2010
miércoles, 17 de noviembre de 2010
miércoles, 10 de noviembre de 2010
Tillåt mig ett klargörande
Tillåt mig ett klargörande
6/11 2010
Av Jaime Penela
Det är inte sant att den latinamerikanska vänstern tar avstånd från att Mario Vargas Llosa tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Den mest representativa och folkliga vänstern i Latinamerika har tvärtom offentligt uttryckt sin respekt för författaren, trots de ideologiska och politiska skillnaderna. Bara en bråkdel av den latinamerikanska vänstern har avfärdat priset.
Som engagerad vänsteranhängare och försvarare av de mänskliga rättigheterna tillåter jag mig
detta klargörande; i vårt Amerika är demokrater i allmänhet, och vänstern i synnerhet, glada över att litteratur från vår del av världen belönas och att världens blickar riktas mot våra kulturella värden.
"Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor"* Bilden kunde skådas över hela världen: År 1973 eldade den chilenska militären på bål med böcker. Tusentals böcker och publikationer gick upp i rök. Det väckte associationer till Babelplatz i Nazityskland den 10 maj 1933, när nationalister eldade upp verk av judiska och marxistiska författare.
Under den chilenska militärdiktaturens mörka dagar, cirkulerade vissa historier om Pinochetregimens kulturella okunnighet. Vid ett tillfälle ska militären ha gripit en person som bar på en bok om kubism, i tron att den handlade om Kuba. Pinochet ska också ha anförtrott en spansk journalist att han uppskattade såväl herr Ortegas och herr Gasetts böcker. Jag minns hur jag hörde dessa historier som exempel på en regim som försökte förbjuda, förfölja och censurera böcker och författare som ansågs politiskt ”farliga”.
Att bränna böcker och förfölja författare och konstnärer har alltid varit ett utmärkande drag hos auktoritärt tänkande militärer och högeranhängare i Latinamerika. Jag förnekar inte att det också varit fallet hos en del vänsteraktivister och andra politiska grupperingar, som när Perus vänsterdiktator Velasco Alvarado förbjöd en konsert med Santana 1970 eftersom han ansåg att den hade imperialistiskt inflytande. Men förföljelse av kultur och idéer har främst varit ett konservativt kännetecken. Högern ville inte ha ett informerat och bildat folk.
Jag kommer aldrig att glömma den andra juli 1986. Den dagen hade det utlysts en landsomfattande protest. En militärpatrull grep två ungdomar i närheten av Centralstationen i Santiago de Chile, de misshandlade och hällde bensin över de två gripna, sedan tände de på. Carmen Gloria Quintana överlevde med 62 procent av kroppen brännskadad men den unge Rodrigo Rojas avled av sina skador. Så bekräftades påståendet, att "varhelst man bränner böcker kommer man för eller senare också att bränna människor".
Den 28 mars 2006 attackerade en grupp galningar med extremt våld den buss där Mario Vargas Llosa färdades, i Rosario, Argentina. Förutom att krossa bussfönstren var målet "att bränna bussen med Vargas Llosa inuti", enligt radikalernas egna uttalanden. Dessa vänsterfascister är inte representativa för majoriteten av den latinamerikanska vänstern, som försvarar värden som tolerans, demokrati och respekt för oliktänkande. Vänstern i Latinamerika, den allra största delen, respekterar tvärtom Mario Vargas Llosa, både som person och som den fantastiska författare han är.
Ett exempel på detta är uttalandena av Mario Huamán, ordförande för Perus största fackförening CGTP. Huamán framhåller att ”priset som Vargas Llosa har tilldelats är ett rättvist erkännande av hans litterära verksamhet och att de politiska skillnaderna inte utgör något hinder för att erkänna rikedomen i hans litterära verk”.
Den argentinska poeten och symbolen i kampen för mänskliga rättigheterna, Juan Gelman, har sagt att ”Jag tycker att detta är en mycket välförtjänt pris. Man kanske inte håller med de politiska ståndpunkterna, som i mitt fall, men dessa upptar ett mycket litet utrymme i Vargas Llosas arbete”.
När Chiles museum för minnen och mänskliga rättigheter öppnades den 11 januari i år var Mario Vargas Llosa en av de inbjudna hedersgästerna. Vargas Llosa har en legitimitet som försvarare av de mänskliga rättigheterna, och han har en erkänd "demokratisk trovärdighet".
Vargas Llosa har mottagit hundratals gratulationer och stödande ord från tongivande personer inom den latinamerikanska vänstern. Så låt mig klargöra: vi demokrater som på samma gång tror på social rättvisa och på individens frihet, vi firar. Latinamerika firar.
*Cita del escritor Heinrich Heine.
domingo, 7 de noviembre de 2010
Me permito una aclaración
06/11/10
Por Jaime Penela
Me permito una aclaración, es falso que la izquierda latinoamericana rechace que Mario Vargas Llosa haya obtenido el Premio Nobel de Literatura 2010. La izquierda latinoamericana más representativa y popular ha expresado públicamente respetos al autor, a pesar de las diferencias ideológicas o políticas. Sólo una mínima parte de la izquierda en América Latina ha rechazado este premio.
Como izquierdista comprometido y luchador de Derechos Humanos me permito aclarar que los demócratas en general y la izquierda en particular en nuestra América nos sentimos felices que la literatura de nuestras tierras es premiada y que la atención del mundo se dirige hacia nuestros valores culturales.
“Allí donde queman libros, terminan quemando personas”*
La imagen fue vista en todo el mundo: En 1973 militares chilenos alimentando hogueras de libros. Miles de libros y publicaciones fueron al fuego. Muchos recordaron la Alemania nazi del 10 de mayo de 1933, en Babelplatz los nacionalistas quemaron las obras de autores judíos y marxista.
En los oscuros días de la dictadura militar chilena circulaban ciertos chistes, cuentos o historias respecto de la ignorancia cultural de Pinochet y su régimen. Que en una oportunidad unos los militares han apresado una persona porque portaba un libro de cubismo, creyendo se trataba de Cuba.
También que Pinochet había declarado a un periodista español su gusto por los libros de los señores Ortega y por el señor Gasset. Recuerdo haber escuchado estas historias no confirmadas como ejemplo de la política de un régimen que se esforzaba por prohibir, perseguir, censurar a libros y escritores políticamente “peligrosos”.
También que Pinochet había declarado a un periodista español su gusto por los libros de los señores Ortega y por el señor Gasset. Recuerdo haber escuchado estas historias no confirmadas como ejemplo de la política de un régimen que se esforzaba por prohibir, perseguir, censurar a libros y escritores políticamente “peligrosos”.
Quemar libros, perseguir escritores y artistas siempre fue una las principales característica del pensamiento autoritario de militares y civiles de derecha en América Latina. No niego que hubo gente de izquierda u otros grupos políticos que también lo hicieron, como el caso del dictador peruano de izquierdas Velasco Alvarado que prohibió que se realizara en 1970 un concierto del músico Santana por considerarlo una influencia imperialista, pero perseguir la cultura y las ideas en América Latina fue una seña de identidad de los conservadores. La derecha no quería pueblos informados y cultos.
El dia 2 de julio de 1986 nunca podré olvidar. Una patrulla militar apresó a dos jóvenes en el barrio de Estación Central, Santiago de Chile. Ese día había sido convocada una protesta nacional. Los militares los golpearon y rociaron de combustible, luego les prendieron fuego. Carmen Gloria Quintana sobrevivió a las heridas con el 62 por ciento de su cuerpo quemado, pero el joven Rodrigo Rojas falleció producto de las heridas. De este modo se confirmaba la sentencia: “Allí donde queman libros terminan quemando personas”.
EL día 28 de marzo del ano 2006 un grupo de energúmenos en la ciudad argentina de Rosario, atacó con extrema violencia el bus en el que viajaba Mario Vargas Llosa, además de romper los cristales del bus el objetivo era, según las declaraciones de estos radicales, “quemar el bus con Vargas Llosa adentro”. Estos fascistas de izquierda no son representativos de la mayoría de la izquierda latinoamericana que defiende los valores como la tolerancia, la democracia y el respeto por las diferentes ideas. La izquierda latinoamericana, en su gran mayoría, respeta a Mario Vargas Llosa tanto como persona y como el magnifico escritor.
La prueba de aquello son las declaraciones de La Confederación General de Trabajadores del Perú ( CGTP), cuyo presidente Mario Huamán, ha señalado: “ el premio obtenido por Vargas Llosa es un justo reconocimiento a su carrera literaria y que las diferencias políticas no son problemas para reconocer la riqueza de la obra literaria”.
El poeta argentino, símbolo de la lucha de Derechos Humanos, Juan Gelman ha senalado: “ Creo que es un premio muy bien otorgado. Uno puede no estar de acuerdo con las posiciones políticas, como yo no lo estoy, pero esas ocupan poco lugar en la obra de Vargas Llosa.
El 11 de enero de este ano 2010 fue inaugurado en Chile el Museo de la Memoria y los Derechos Humanos. Mario Vargas Llosa fue uno de los invitados de honor a este evento. A él se le reconoce una legitimidad en materia de Derechos Humanos. Se le reconocen “credenciales democráticas”.
Son cientos los mensajes de apoyo y felicitaciones que ha recibido Vargas Llosa de personalidades de izquierda en América Latina, entonces me permito aclaración: Los y las democrátas que creemos tanto en la justicia social como en la libertad del individuo estamos de fiesta. Latinoamérica está de fiesta.
*Cita del escritor Heinrich Heine.
*Cita del escritor Heinrich Heine.
Jaime Penela es periodista y comunicador social
viernes, 5 de noviembre de 2010
9/11 Speglingar av ett universum: Mario Vargas LLosa.
9/11 Speglingar av ett universum: Mario Vargas LLosa.
Svenskt, peruanskt och spanskt perspektiv på Mario Vargas Llosas verk.
Genom att samla författare, kritiker, journalister, översättare och förläggare från Sverige, Peru och Spanien, utforskar Instituto Cervantes i Stockholm den starka resenären i Vargas Llosas verk. Under sex veckor, vid fyra tillfällen (9, 23, 30 november och 6 december) ges tolv perspektiv och tolv speglingar av författarens universum.Deltagare vid första rundabordssamtalet:
Gaspar Cano. Direktör för Instituto Cervantes i Berlin. Organisatör för Internationella Kongressen om Mario Vargas Llosa på Instituto Cervantes i Stockholm 2006.
Jorge Eduardo Benavides. peruansk författare som tillhör slutet av 1900-talets- och 2000-talets författargeneration.
Ulf Eriksson. svensk litteraturkritiker och författare
Första rundabordssamtaler
Tid: 18.30
Hörsalen Instituto Cervantes
Suscribirse a:
Entradas (Atom)