"Där man bränner böcker bränner man till slut även människor"
(Heinrich Heine)
(Heinrich Heine)
Alla som har ett socialt, kulturellt eller politiskt intresse för Latinamerika borde läsa Gabriela Mistral, Gabriel García Márquez, Mario Vargas Llosa, Miguel Angel Asturias, Pablo Neruda och Octavio Paz. Det är våra nobelpristagare i litteratur. Vad är det som är konstigt med det?
Den senaste latinamerikanska nobelpristagaren är en enastående författare. Mario Vargas Llosa har politiska åsikter som jag inte delar men hans litteratur är fantastisk. Hans verk kretsar inte kring ideologi eller propaganda, de handlar om livet och människan på ett mycket mer komplext sätt än så. Vargas Llosa kan som ingen annan skildra personligheter och livsöden på ett sätt som gör att man känner empati och identifikation. Det är helt absurt att klistra på en ideologisk vinkel på hans litterära verk.
Det är i litteraturen – snarare än i journalistiken eller sociologin – som historien om vårt gemensamma samhälle har tolkats och omtolkats. Det är litteraturen som har brutit de auktoritära regimernas censur. Genom litteraturen har avancerade och progressiva idéer fått spridning.
Tycker ni inte att det skulle vara dumt om jag inledde en kampanj för att smutskasta den argentinska författaren Jorge Luis Borges på grund av att han sympatiserade med högern? Borges var konservativ och stödde militärdiktaturer, han träffade till och med Pinochet. Ändå är han kanske den allra bästa latinamerikanska författaren någonsin. Skulle det inte vara korkat att starta en kampanj mot den här författaren?
För 3-4 år sedan när Vargas Llosa besökte Stockholm, försökte en grupp vänsteraktivister sabotera hans besök med det enkla argumentet att de inte delade hans politiska tankar.
Den manikeism med vilken man kritiserar Mario Vargas Llosa, är baserad på falska argument som är lätta att bryta ned. Mario Vargas Llosa har aldrig stött en militärdiktatur. Att försöka skapa denna association är ingen annat är lögn och manipulation av information. Det är pinsamt att se med vilken närsynthet kritiken formuleras och sorgligt att den dessutom är skriven ur hat och ond tro.
Mario Vargas Llosa har berikat den peruanska och den latinamerikanska kulturen. Som alla våra stora skapare har han för alltid förändrat den stora gemenskap som förenar oss och med vilket vi identifierar oss: det spanska språket.
No hay comentarios:
Publicar un comentario