Latinamerika: Utopiska
visioner
Bilden
av ett Latinamerika som enbart karakteriseras av fattigdom, elände
och exotism är en fattig och framför allt ensidig beskrivning av en
kontinent vars kulturer innefattar mycket mera. Vanligtvis har olika
karikatyrer av Latinamerika i Europa, både positiva och negativa,
varit förenklingar som spelat en förklarande roll. Från det att
Europa upptäckte Amerika har européer skapat olika berättelser för
att motivera den koloniala mentalitet.
Det
är normalt att vi påverkas och tar till oss denna typ av
karikatyrer utan att reflektera över dem. Bilderna blir en del av
verklighetsbeskrivningen till slut. Till exempel, i europeiska ögon
har Latinamerika också varit en väldigt våldsam region. Men, under
hela nittonhundratalet i Europa har politiska våldsamheter orskat
dödsfall i ett genomsnitt av sjutton personer på hundra. Under
samma period har det i motsvarande fall i Latinamerika dött en
person per hundra.
Under
nittonhundratalet har det Kalla kriget haft en negativ effekt. Under
denna tid idealiserade Europa situationen i Latinamerika. Den nya
utopiska visionen om Latinamerika började med den Kubanska
revolutionen. Plötsligt på femtiotalet uppstod en ny kolonial
mentalitet; vänsterkolonialismen. Personer på vänsterkanten som
inte kunde eller vågade genomföra revolution i Europa projicerade
sina revolutionsromantiska fantasier på Latinamerika och skapade en
ny katalog av utopiska visioner.
Efter
Berlinmurens fall krävdes en ny utopisk fantasi för att fylla
tomrummet efter socialismens misslyckande. Postmodernismen medförde
en perfekt utopi för den nya tiden: ”Pachamamismen”, en
nationalistisk form av kult kring jorden. Nya utopiska visioner om
Latinamerika.
